nessiiiemus

Hej va ett tag sedan som jag skrev nånting men jag har helt enkelt inte haft tid.
Det blev inge Stockholm för mig och Isabell utan SkaraSommarland istället.
Vi var där hela helgen och hade verkligen skit kul !
Så mycket som vi skarattade har jag nog inte gjort på länge.. !

Nu sitter jag i Amadeus "bror"s säng och mår lite sådär halvt kasst.
Läste precis på mammas blogg, och det var då jag förstod,
hon hade skrivit om hur det var för ungefär ett halv år sedan.
Jag klarade inte av att hålla alla tårarna inne,
jag ville inte att det skulle vara så.
Nu vill jag bara säga FÖRLÅT mamma förlåt för allt som hände, allt jag gjorde
jag ville inte ha det så.
Eftersom att ni eventuella läsare inte fattar ett skit av vad jag snackar om så ska jag berätta lite kort.

DÅ...
Jag knäkte min mamma, och min familj totalt,
jag kan inte fatta hur det blev så,
jag som pratar hela tiden om hur besviken jag är på min pappa att han håller på som han gör
men ändå gjorde jag samma sak själv.
Jag drack nästan varje helg, drog hemifrån på nätterna.
Jag var efterlyst av polis för att jag försvann och ingen visste vart jag var.
Jag umgicks med helt fel människor,
som gick på en jävla massa tabletter och annat skit,
vi satt alltid och pratade om hur dåligt vi mådde att våra liv va helt förjävliga,
men var det så egentligen, eller var det vi själva som gjorde det till det ?¨
Mitt liv var egentligen helt underbart, jag hade familj, vänner, lärare som gjorde mycket för mig även på fritiden.
Det fanns en pusselbit kvar att lägga och det var ju pappa.
När jag kom och tänka på han så blev jag att må dåligt och genom det så gjorde jag mitt liv 100 gånger svårare än vad det redan var.
Jag är inte stolt över hur det var inte ett dugg.
Jag fick se min familj må skit dåligt, fick se dom sitta och grina, jag såg till och med hur nära dom var på att ge upp mig.
Jag såg hur alla kämpade för att det skulle lösa sig, mormor, mostrar, morbröder och fler förtvivlade släktingar och vänner. När allt hade gått förlångt det var då som jag fattade att nått måste göras, och det är jag så stolt över idag, att jag tog de steget !
Om jag inte hade gjort det så hade jag antagligen setat med en spliff i käften om jag inte redan hade klagat på mitt liv såpass mycket att jag taget livet av mig.
Jag känner fortfarande att jag har svårt att lägga allt på plats igen men jag måste säga att,
jag själv tycker att jag vart vart en stark och ortoligt duktig tjej som ändå lyckats ta mig hit här jag är.
men sammtidigt så har jag inte gjort det själv utan jag måste tacka familj, vänner soc, släktingar och alla ni andra som har hjälpt mig så långt.

Nu har jag tänkt att sova lite granna för imorgon blir det antagligen ut i skogen i idkeberget med
pappa, sussie och rikhard,
hoppas iaf på att vi får det kul där.bilden på mamma och allfons jag älskar er över hela mitt hjärta ! <3